Det finns många färger på slätten! Här står jag på grannens gärde. Vete blåklint är så fint när det möts med himmelens blå skiftningar. Jag och yngsta sonen gjorde en kvälls runda i ömsom sol ömsom regn. Kom hem som blöta tuppar. I dag när vi var i Linköping, åt mat på resturan. Satt det en mor och dotter bredvid oss. Plötsligt säger moder till mig, jag känner dig.Det var Cecilia Karlsson, nu Fransson som jag jobbade i hop med i Normlösa förskola för 15 år sedan. Vi hade massor att prata om personal o barn från den tiden. Himla kul att hon kände igen mig för det gjorde inte jag först. Jonna dottern satt i barnvagnen när jag såg henne sist. Kram på Er tjejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar